Det ökande miljöhotet vs vårt behov av transport

Al Gore och FN:s klimpatpanel fick igår Nobels Fredspris för sitt engagemang i klimatfrågan. Det är en angelägen fråga de har tagit sig an även om vi alla har ansvar att ta för en bättre värld. Att det finns en jord att bruka och förvalta för kommande generationer.

För en vecka sedan, den 4/12, hade Kalmar Radio en programpunkt som handlade om miljöfrågan kontra vårt behov av transport. Jag fick möjlighet att delta eftersom Kristdemokraterna precis hade kommit ut med en delrapport kring klimathotet, ett arbete som letts av vår EU-parlamentariker Anders Wijkman. Vi hade ju gått ut i valet och talat för sänkt drivmedelskatt, för landsbygdens skull bl.a. - och nu går vi med på att drivmedelspriserna höjs. En ekvation som inte går ihop.....

Med hänsyn till vår ingång om att förvalta jordens resurser så var det kanske inte det mest pedagogiska förslag vi väckt. I ljuset av vårt ansvar för kommande generationer finns det många som tycker att bensinen borde kosta mycket mer. Men så kommer vi till frågan hur hela Sverige ska leva... En del i vårt förslag är att reseavdraget ska höjas. Och för landsbygdens och för skjutsande föräldrars skull, liksom för pensionärerna som bor i glesbygd - och kanske många gånger t.o.m. bär den, ingår även ett avdrag för resor som görs på fritiden, t ex för att hämta barn eller att åka och handla - bostadsorten avgör om man har rätt till avdraget eller ej.

Det är helt självklart att vi ska värna vår jord på olika sätt - det handlar om att förvalta och inte förbruka och här behövs insatser från personlig till global nivå. Men det är samtidigt intressant att notera att det finns ett antal ganska framträdande personer som inte anser att något klimathot föreligger. Att det är naturliga cykler, att det i och för sig är bra att vi slår till alla bromsar, och att det är viktigt att öka medvetenheten - men att det är så otroligt lite vi kan påverka med våra insatser.

Tja, det måste ju ändå vara bättre att göra det man kan än att vänta och se - de flesta av oss lär vara borta långt innan vi ser hur det blir - för våra barn och barnbarns skull, för deras möjligheter att förhoppningsvis bli pensionärer så är det ur mitt perspektiv bara att sätta axeln till och göra det man kan!!