Ibland blir det väldigt tyst

På min blogg har det varit tyst ett tag. Student, födelsedagar, budgetsammanträden och hemarbete har tagit tid. Och så lite golf...

Satt och gick igenom lite handlingar och ögonen föll på ett par rader som påminde om något jag reagerade på vid senaste landstingsfullmäktige. Det blev en lång interpellationsdebatt angående självmord, det var folkpartiets Pierre Edström som lyfte fram denna viktiga fråga. Det började seriöst, allvarligt och respektfullt.

Men ganska snart kom vänsterns tre ledamöter, avlöste varandra och mer eller mindre tydligt gav antydningar om att dagens nationella politik leder till att fler mår dåligt. Gång efter annan stod de i talarstolen och orerade om hur dåligt det var för arbetarklassen, vad dåliga tider, dålig ekonomi och dåliga förutsättningar kan ställa till med. Den globala krisen, att det är dyrt osv osv.

Lite senare på eftermiddagen så stod höjda patientavgifter på agendan. S-V-MP som styr just nu i landstinget höjer avgifterna för personer som behöver vård ganska rejält, bl.a akut-besök kvällar och helger. Det kommer kosta 400 kronor om man har behov av akut hjälp framöver.

Alliansen hade alternativa förslag som inte skulle slå så hårt och vi var flera som argumenterade för ett mer rättvist system. Men från vänstern var det knäpptyst. Nu sågs ingen anmäla sig till talarlistan - nu ville ingen stå i talarstolen och försvara de svaga, de som inte är ekonomiskt välbeställda - nu höjdes ingen röst för de svaga. Inte ett knäpp hördes om globala kriser, om höga patientavgifter som skulle göra det än värre för den utsatta grupp som de värnade så helhjärtat på förmiddagen. Nu,när vänsterpartisterna kunnat göra skillnad för de länsbor de ansvarar för som en del i den röd-gröna majoriteten, då blev de väldigt väldigt tysta.

/Monica B