Sanning och konsekvens

Det är skrämmande det som händer i Kalmar kommun just nu. S fegar och gör slut med MP via en blogg - detta snappas förstås genast upp av media. Vid det KF då konsekvenserna av detta ska röstas igenom - då har det ytterst ansvariga kommunalrådet Johan Persson anmält förhinder. Många år av samarbete som tydligen fungerade när Jonas Löhnn var kommunalråd, samme Löhnn som nu anges vara orsak till samarbetsproblemen, sades upp på en blogg. Den person, dvs Löhnn, som påpekar fel och brister (måhända in absurdum) straffas och får gå, men inte bara han - det är en kollektiv bestraffning - hela hans parti straffas. Den person som de facto agerat fel, dvs Sjögren, värnas och får stanna kvar. Omsorg om de egna är hedervärt. Vad som är sant och riktigt kan vara svårt att bena ut. Faktum kvarstår, även egna kolleger kan göra fel och bör så få ta konsekvenser. Vad säger allt detta om demokratin och samarbetet i Kalmar?? Jo, att det är bäst att hålla sig väl med den yttersta S-makten! Kaliffs yttrande i Barometern idag att "i den här salen fungerar demokratin och full yttrandefrihet råder" är ett önsketänkande!!! Hur många vågar säga vad de tycker egentligen? Hur många ids ens? Hur många är bara tysta? Det nya sick-sack-samarbetet i Kalmar har dessutom försvårat och försvagat ett sunt oppositionsarbete. Media förväntar sig att den opposition som finns ska stå för grävandet och tipsen eftersom egna resurser inte räcker till. Problemet är att även om partierna har politiska sekreterare så räcker heller inte deras tid till att gräva och leta fram fakta i den omfattning man skulle önska. Det innebär att sanningar göms och sopas undan och ingen behöver ta konsekvenser. Den enkla vägen är inte alltid den rätta vägen. Den lättaste vägen ur labyrinten som det kan synas kan göra att man till slut hamnar i en återvändsgränd! Heder åt FP som vågar stå upp! Det har de gjort även för mig vid ett tillfälle då någon fann det lämpligt att trycka ner. Att det rätta kan vara så svårt.